När jag går mina promenader i skogen blir jag så lugn och hamonisk… men även ganska filosofisk och undrande. I går när jag gick samma runda som jag gått MÅNGA gånger fick jag syn på en gammal stubbe. Den stod mitt ute i skogen helt ensam bland sina stora brorsor som vajade i vinden. Men vad är det för konstigt med det då undrar ni kanske? Jo, som sagt det är mitt i skogen, inte på ett kalhygge eller dylikt, inte nära en väg eller bebyggelse… och det finns inga rester av trädet som en gång i tiden borde ha suttit sammankopplat med stubben… ingenting! Var har det tagit vägen? Bara undrar…
I torsdags arbetade jag i Stockholm på morgonen och när jag var klar for vi upp mot Uppsala eftersom vi hade en ”date” med Maria och mamma Piri. Vi började med att träna på Uppsala Brukshundklubb. Eftersom Maria och Gith var fullt upptagna på den bortre planen, så slängde jag upp mina rutor, Z an och koner på plan närmast stugan. Jag hann något före gänget som skulle träna IPO men man är väl van vid att dela med sig systerligt. De stod en stund och tittade på när jag tränade, men tillslut gick en av killarna och hämtade en hund. När jag hörde hur en av killarna sa till han med hunden ” –att se för f-n till att han inte sticker nu” med tanke på den andra hanhunden (Jago) som fanns på plan fick jag lite fjärilar i magen. I samma veva började Maria hojta om att ”- ni kan väl komma över på den här sidan och ta med konerna, de behövs”… Med en smidig gest tog jag mina grejer och hund, förflyttade mig till säkrare plats och sa ”plats” till fjärilarna…
När vi höll på att svimma av hunger var det dags att ge sig av och försöka hitta föda i lilla Uppsala. Det blev hämtmat som sedan åts på Marias ”Uppsala Hundsim”. Naturligtvis fick Nicke följa med in och där hittade han en nygammal polare, den 5 månaders gamla ”japanesen” (ledsen, jag kommer inte ihåg vad han heter). Full rulle, medvetslös! Som efterrätt fick han hoppa i plurret tillsammans med mamma Piri. Cool valp. Det som var jobbigast var när han skulle duschas innan/efter simningen. Ett helt onödigt påfund, enligt Nicke. Att simma, det var däremot kulJ
”- Mitt eget mjukisdjur” tänker Nicke
”- Va, brottas du va?!?”
”- Simma rakt, unge…. Räta på dig, inte jäkta…. Kom häråt” säger mamma…
”- Såja, rätt så….”
”- Släpp mig, jag vill simma…”
” – Va? Blir det inget mer? Ni måste skämta…”
”- Stå still… bråka inte så f-bannat… gör mig stolt nu!” viskar Piri…
I dag har vi varit och kört sök i de underbara skogarna i Fagersta. Även denna gång såg man hur Raj-Raj arbetar i vind med en serpentinrörelse… Sedan brukar första figgen vara lite utsatt för pussar, innan hon kommer på att ”man ska ju ta rullen kanske då”. De andra figgarna klarar sig… Med andra ord ska jag nog börja med en markeringsövning innan själva söket – smart! Alltid smart i efterhandJ
Till sist vill jag gratulera Yvonne och H. Love Lipz till ett första pris i lydnadseliten… känner på mig att ni kommer bli ”farliga” J
Avslutar med att plocka bort en fästing på armen nu när jag sitter och skriver… charmigt!